Östersjöns bräckta vatten gör att många organismer inte klarar av att leva där, eftersom de flesta är anpassade antingen till en högre salthalt (världshavets 35 ‰), eller till sötvatten. Utgångspunkten i den här labben är att alla levande celler omges av ett skal som kallas för cellmembran. Det avgränsar innehållet och reaktionerna i cellen från det som finns utanför.
Cellen innehåller en hel del vatten, och de flesta celler omges av vatten med lösta ämnen. I cellmembranet finns “portar” och kanaler som bestämmer vilka molekyler som får färdas in i eller ut ur cellen. Men, vattenmolekyler är små, och kan åka ut/in lite som de vill utan att cellen kan reglera det. Den processen kallas för osmos.
Principen för osmos är att fler vattenmolekyler rör sig från den sida av cellmembranet där det är en hög koncentration av vatten (d v s små mängder lösta ämnen, exempelvis där det är låg salthalt), än från sidan med låg koncentration av vatten (d v s höga mängder lösta ämnen, exempelvis hög salthalt).
Små mängder lösta ämnen utanför cellen gör att fler vatten rör sig in i cellen. Fler lösta ämnen utanför cellen än inuti gör att vatten rör sig ut ur cellen.
I den här laborationen ska ni undersöka vad som händer med celler i saltvatten respektive bräckt eller sötvatten. Som modell för cellmembranet har ni en dialysslang.
Det här är en öppen labb, som kan göras på olika sätt. Ni ska själva planera utförandet. Utgå från materialet i listan nedan och begreppet osmos. Metoden går ut på att en bit dialysslang knyts i ena änden, fylls med vatten och knyts ihop i andra änden så att det blir en liten vätskefylld ballong. Ballongen kan sedan sänkas ner i vatten.